Funny Studies 2019

seminarium

Hästarna kom till byn! Funny, Nona och Emelie Cajsdotter som uttolkare. Vi hade haft ett research residens i Scenstudion under veckan, scenkonstnärer från Sydafrika(the Market Theatre), Norge och Sverige, de dröjde sig kvar för att delta i denna osedvanligt udda tillställning…..och så var där deltagare från vår scenkonstkurs vid Grebbestad folkhögskola, första årskullen……och andra från när och fjärran

Gunilla hade gjort soppa, och eftersom alla var hungriga startade vi med mat och prat!

Och sedan ska man då starta. Hur gör vi? Hur gör man? Den inledande intentionen är att vi ska komma till ett här och nu. Vi börjar att kontakta oss själva genom att ‘hälsa på’ genom kroppen. Vi samlas kring en gemensam syssla, till att börja med något så simpelt som att gnugga händerna mot varandra. Får vi dessutom upp ögonen för frågan om någonting i våra kroppar hindrar handgnuggandet att inverka på hela kroppen så riktas vårt fokus. Och om vårt fokus riktas är det mycket saker som inte upptar vårt sinne. Av samma städande anledning föreslår vi vår muskulatur att slappna av och för att inte gå mot sömn möter vi upp med olika stimuli. Vi ska bli avslappnade så att vi inte hindrar oss själva och samtidigt ska vi bli pigga, vakna och alerta. Så att exempelvis röra sig i olika hastigheter mellan kroppar tvingar oss att vara alerta i sinnet. Att fin nyansera mot medvetenhet även om mellanrum mellan kroppsdelar hjälper också vår önskade lyhördhet. Dessutom kommer vi tillsammans. Vi möts men inte enbart på ett socialt plan utan på ett annat eller underliggande. vi behöver inte känna varandra privat och socialt vi möts ändå - och visst blir man ibland förundrad över hur nära vi umgåtts och att vi ändå inte känner varandra als på det vardagssociala planet. Det är inte där vi ska vara just nu. Att komma till sig själv och att komma till rummet.

När vi väl kommit på plats kan vi börja. Börja vidga våra handlingar och vidga vad vi är varse. Utan att springa före. Det är så lätt att vi ligger före på ett sätt som inte är i kontakt med det pågående eller som får oss att tappa kontakten med det pågående. Så vårt tillvägagångssätt här kretsar ständigt till att märka, lyssna till och vara i dialog med det som faktiskt är och blir. Går vi vidare mot improvisationen så har vi visshet om det som skett, det pågående och samtidigt kan vi ha tankar om vad som kan ske härnäst med då är vi inne på tillgänglighet och kommunikation för ett utanför stående mottagande sinne - en åskådare eller en publik. Ingen större skillnad bara ytterligare en vidgning av vad som finns att vara i dialog med och vad som är med och skapar det som är, det pågående.

Det är lite intressant att se på samspelet mellan skärpa och lättsamheter. Små prat och små skämtsamheter - vad gör de i detta sammanhang? De håller sinnet öppet. Ett fokuserat sinne kan bli ett tilltäppt sinne. Vi måste finna verktyg att hålla det, sinnet, öppet och lättsamt för att ge intelligensen utrymme. Ja, faktiskt - intelligensen. Annars blir vi aningen korkade och det är inte vårt sikte. Vi vill få vår medvetna intelligens att samverka med vår instinktiva intelligens; som vi inte rår på men kan ge möjlighet att komma med i leken. det är då någonting blir mer än vad vi kan skapa med vår medvetna förståelse och kanske det är då vi ger poesin möjlighet att ge sig till känna eller till och med komma till tals.

Ett rörelse lab, på gräsmattan bakom Scenstudion, Michael Norlind leder……..kropp, lyssnande, tyngd, lätthet, rytm, röst………och vad säger Funny?

Under tiden vi “rörelselabbade” på gräsmattan, antecknade Emelie vad hon uppfattade från Funny och när vi var klara samlades vi runt anteckningarna för reflektion……

När Emelie talar, eller när hon berättar vad Funny lagt märke till blir det ju än mer spännande. På ett faktiskt och praktiskt plan tänker vi att vi sysslar med scenkonst men deras perspektiv gläntar på dörren så att vi får en glimt av nästa cirkel. Jag menar scenkonsten är ett medel, det är inget självändamål; så långt kan jag ju tänka på egen hand men att få information om vad dessa övningar gör med oss och banar väg för i ett annat perspektiv är minst sagt väldigt stimulerande för oss utövare. Ett stort tack är ju det minsta.

Hästar i studion! En upplevelse för alla inblandade och golvet höll!!